Familj, skidor och sol i Zermatt

Efter en god natt, förutom att Thea vaknade tidigare är det nu dags för frukost, flytt och hemresa. Förutom att packning och städning slutfördes med glans, var gårdagen lite av skolavslutningskänsla. Vi var runt på lite restauranger och pubar för att säga hejdå till vänner. Men vi ses igen i sommar. Vi försöker blogga lite på hemvägen så vi  hörs...

 ...och ses hemma!  (på bilden, Pocket)

Att packa och städa känns så definitivt. Vi ska verkligen åka härifrån, det är lite tråkigt. Och en hel del saker har vi lyckats samla på oss, tex 7 par skidor, fast då är ett par av dem Pärs. Theas resesäng får vara kvar i Zermatt. Torbjörn tog med sig lite kastruller som ska med till nästa ställe, och Pia, som äger den här lägenheten tyckte att vi kunde ta med lite sängkläder härifrån också, det var ju schysst. Vi har inte så mycket väskor till allt det här så det blir en väldig massa papperskassar.

Patrick har åkt lite skidor på förmiddagen. Det kom lite nederbörd när han åkte på Furgsattel, i form av regn!!! och då är det på 3000 m höjd. 

Efter gårdagens ansträngningar behövdes en riktigt lugn dag.   En del årsredovisningar förfärdigades på en soldränkt balkong innan vi tog en ca 1,5 timmes promenad upp mot Findeln, via Winkelmatten. Vägen vi gick var utmärkt MTB-led, puh!

Kanske intogs även säsongens sista balkongfika och definitivt vinterns sista pizza på North Wall (tillsammans med Carro), känns lite vemodigt, men ska ändå bli kul att träffa alla er därhemma. Det går inte att komma ifrån, vilket liv vi haft. Även om jag faktiskt jobbat en hel del har förmånen att leva två månader här tillsammans hela familjen, i denna miljö med skidåkning, berg, sköna människor, utan stress, god mat och ja allt som inte går att beskriva, det har varit en livslyx utan dess like, Klart det känns konstigt att åka hem, men som sagt kul att träffa alla hemma!

Vi åker på fredag om allt går som det ska, lilla flyttlasset ska gå härifrån strax före 10 och vi räknar med att lämna byn vid lunchtid. Sen har vi två-tre dagar hemåt. Innan dess ska vi hinna säga tack och på återseende till alla vi känner härnere. (Vi hoppas på att återkomma ett par veckor i sommar, gärna i sällskap med några som blivit sugna på lite alpluft)

 Bloggen lever vidare i varje fall några dagar till, så läs på! 

 

På väg till Lago Magiore var det grönskade träden frodigt även på bergskanterna, här en bit nedanför Simplonpasset.